tisdag 27 januari 2015

Hur går det...

...och/eller hur mår du? Innan jag hinner svara på det, så säger de flesta att det är en dum fråga. Men det tycker jag inte alls att det är, jag ser det som en ren och skär omtanke!
Svaret jag ger är att jag har dåliga dagar och sämre, det beror helt på dagsformen. Vad jag har märkt av är att jag oftare vill vara ensam, orkar inte vara social och trevlig. Trivs bäst hemmavid där jag kan fixa och dona, eller skingra tankarna med en serie på Netflix.

"Det finns ett rum i mina tankar dit bara jag får komma in.
Där många ofta står och bankar, men nyckeln dit är bara min.
När världen känns för tung och svår och kraven blir för många.
Då oro, smärta föder sår, när väggar känns för trånga.
Då går jag in, jag känner ro, jag stänger ute världen.
Jag finner trygghet i mitt bo långt bortom oroshärden.
Min egen vrå är ljus och varm, där far jag aldrig illa.
Dit in når aldrig världens harm, där är det lugnt och stilla.
Så låt mig vara själv ibland, försök ej låset dyrka.
Jag smiter ej från ansvarsband, jag hämtar bara styrka
."
                        Lånad från nätet någonstans!
Liza med en några dagar gammal Lykke.

Fortfarande ramlar det in brev som är adresserade till Liza Olssons dödsbo, senast igår kom det ett sånt där saldobesked från hennes bank. Snart kommer den fullständiga obduktionsrapporten också, jag fasar för den dagen.
Naturligtvis vill jag veta den riktiga dödsorsaken, kanske få grepp om hon hann lida eller om allt gick så fort att hon inte var medveten om vad som hände.
Men samtidigt kommer det att bli som en käftsmäll att läsa den, har förstått att allt beskrivs väldigt kliniskt.
Får se hur jag gör den dagen det blir aktuellt...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

3 kommentarer:

sabina sa...

<3 fan vad svårt att vänta på det beskedet, det är dåligt att det ska ta så lång tid efter att få det :'(
Kram till dig och familjen <3

birgitha sa...

Vi behöver rum för att vila bara vara. Behöver inte pratas jämnt dela en stund och bara vara. Varma kramar Marie��������

Eva sa...

Att vara Änglamamma är fruktansvärt. Jag fick också en inkomstuppgift från F-kassan. Livet kommer aldrig bli det samma. Fin blogg, men sorglig. Tack för din kommentar i min blogg. Kram