torsdag 10 maj 2018

Idag skulle Liza ha fyllt 30 år...

Nu är den här, dagen som jag har fasat för.
Den ena av två som är de mest outhärdliga.
Dagen då Liza föddes.
Dagen när hon dog.    
Idag skulle vi ha åkt hem till henne, utanför dörren
hade vi börjat sjunga "Ja må hon leva".
Vi skulle ha firat att hon fyller 30 år, och förundrats
över att tiden gått så fort.
Men istället åker vi hit, som vi har gjort de senaste fyra åren.
Tidigare i veckan var jag och gjorde fint hos Liza, planterade
"Stjärnöga" bakom de kärleksört som blommar varje år.
2015 planterade Tommys mamma och jag ett körsbärsträd.
Det står på den plats där våra barn bodde, där de dog när deras
hyreshus brann ner till grunden.
Jag blir glad varje gång jag ser att det börjar knoppas, glad över
vetskapen att snart fylls grenarna av rosa blommor.
Runt trädet finns rosor och kärleksört, och även här
blommar "Stjärnöga".
Jag är så glad och tacksam över att trädet och blommorna
får stå orörda, att ingen fått för sig att förstöra något!


♥♥♥Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka!♥♥♥
//Mamma


lördag 4 november 2017

Du är som solen, månen och stjärnorna - alltid med oss...



Just idag är det tre år sedan Liza så hastigt lämnade oss. Ibland
känns de åren som en evighet sedan, ibland förundras jag över
hur fort den tiden har gått.
Det talas om ett före- och efterliv när man förlorar ett barn. 
För min del innebär det att jag har dragit mig undan, 
orkar allt som oftast inte med socialt umgänge.
Min familj och den allra närmaste släkten är de som jag
umgås med.
Det andliga var jag inte alls nyfiken på innan, hade inga
som helst tankar och funderingar kring detta.
Ett år efter att Liza dog började jag med avslappning och
meditation, kände ett stort behov av att finna ett lugn inom mig.
Då väcktes också intresset för just det andliga, jag ville veta mer.
Jag tror att det finns ett liv efter detta, och den tron håller mig uppe.
Tröstas av tanken att Liza är med mig i allt det jag gör....

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

lördag 4 februari 2017

Två år och tre månader...

Vädret varierar mellan halvklart och ibland till och med soligt.
Jag håller huvudet över vattenytan medan jag simmar.
Havet är ganska lugnt, men det går krusningar över ytan.
Men helt plötsligt mörknar himlen och vinden tilltar.
Vågorna slår upp över mitt huvud och jag drabbas av panik.
Efter ett tag lugnar allt ner sig, solen tittar fram lite mellan molnen.
Jag torkar bort vattnet ur ögonen och fortsätter simma.
Så kan man beskriva min vardag: allt är någorlunda okej men helt
plötsligt händer något som gör att sorgen dunkar till.
Det går inte en dag utan att jag tänker på Liza, små saker som hon
sagt eller gjort.
Jag saknar henne så det gör ont...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka ♥♥♥
//Mamma



måndag 5 september 2016

Sommaren är över...

...och hösten kommer med ganska så stora förändringar.
Johan och jag är numera ensamma i huset, för både
Saga och Sanna har flyttat.
Även Lykke har flyttat, hon bor numera hos äldsta
dottern Rebecca och hennes man Andreas i Domsjö.
Där trivs hon bra, både med sin nya familj och med
förskolan. Rebecca och Andreas har fullt upp, fyra
barn som är födda -09, -10, -11 och -12!
 Jag träffade en läkare i slutet av juni, och han frågade
hur det gick med sorgearbetet. Han gillade inte riktigt
svaret han fick, att jag inte alls hade kommit långt.
Att det gör alldeles för ont att tänka på Liza, då är det
"lättare" att bara trycka undan tankarna.
 De gånger som jag gråtit det senaste året är lätt räknade.
När det har blivit jobbigt, så har jag istället sysselsatt mig
 med olika saker.
Men nu har det sakta skett en förändring: när tankarna på
Liza kommer så tar jag mig tiden att minnas trots
att det gör fysiskt ont. 
Jag är fortfarande förvånad över att jag har överlevt förlusten
av ett barn, och även att jag kan skratta och ibland känna glädje.
Men visst finns ett stort hål och tomrum som aldrig kommer att
fyllas, för Liza kommer alltid att fattas oss!
En av mina favoritbilder. Det togs för ganska
precis sju år sedan när hon och jag var en vecka
 i Alanya.
Jag tycker att fotot har fångat den "busiga" och
 glada tjej hon faktiskt var!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma


tisdag 10 maj 2016

Lizas födelsedag

Det började för några dagar sedan, jag
tänker på Liza oftare än vanligt och känner
mig så himla ledsen. 
Det kan vara vad som helst som triggar igång
ångesten och nedstämdheten, jag är aldrig beredd
på när sorgen slår till.
Idag skulle nämligen Liza ha fyllt 28 år...

I förrgår var Johan och jag upp till graven med bänken, och igår
planterade jag lite nya blommor.
Längst fram finns kärleksört som jag planterade ifjol.
Det ska alltid vara fint på Lizas grav, men speciellt inför
 hennes födelsedag!
Jag var också och tittade till körsbärsträdet, nu är det inte långt
kvar till knopparna spricker,
Till min stora förvåning såg jag att alla de tre krukrosor Lena och
jag planterade i somras har överlevt! 
Rensade bort allt ogräs, och där under löven hade även kärleksörten 
börjat komma upp.
Lykke är hos oss den här veckan, för beslutet om hennes framtida
boende är fortfarande inte klart.
Så idag efter förskolan ska vi åka till blomsteraffären, då ska hon
få välja ut vilka blommor hon vill sätta på graven.
Jag saknar Liza så mycket att det gör
ont i hela kroppen!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

torsdag 14 april 2016

Vilka fantastiska människor...

...det finns, jag blir alldeles tagen av all empati, omtanke och värme!
Jag fick ett meddelande på FB att Lykkes pappas arbetskamrater
hade samlat ihop en gåva till lillgumman.
Hon och jag åkte dit, och först gick vi runt och tittade på var
han jobbat.
Sedan var det dags för paketet, och i det...
 ...fanns en jättegullig nalle och en "Frost"-börs
med en större penningsumma. 
TACK alla ni som tänkt på Lykke, hon
och vi är så glada för det!
 Inte nog med det... Lykke, Johan och jag blev nominerade
till en "tävling" som ingick i en arrangemang i Ö-vik.
Det gick ut på att uppmuntra en familj som haft det tufft på
olika sätt, och vinsten bestod av inträde till ett
lekland, Paradisbadet och övernattning på Elite hotell.

Nu hade vi ingen tur i lottdragningen, men bara att någon
tänkte på oss och skickade in en anmälan var en vinst i sig.
Men vi fick en bra dag på stan, fint väder och många aktiviteter.
Karusell, tåg och ett möte med Elsa och Olof smällde högt för
Lykke (fast hon blev väldigt blyg för dem!)
 Hon har börjat prata mycket om mamma och pappa, vad de tyckte
om och vad de var duktiga på till exempel.
Det känns bra att hon gör det, istället för att hålla allt inom sig!

Det är fortfarande inte bestämt om var Lykke kommer att bo i
framtiden, det beslutet ligger nog flera veckor bort.
Så hon växelbor hos oss och farfars, men det känns att man
inte är någon ungdom längre!;)
Snart är det dags att vårstäda hos Liza, jag vill att det ska vara
fint till hennes födelsedag den 10 maj.
Tänk att då skulle hon egentligen ha fyllt 28 år...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

fredag 4 mars 2016

Fyrahundraåttiosex dagar...

...sedan Liza dog, alltså sexton månader idag.
Min status nu och som det varit ett bra tag, är att jag lagt
locket på. Jag är rädd för den smärta som kommer när jag
tänker på Liza och det som hänt.
Istället trycker jag undan tankarna och känslorna. 
Jag vet att det är en dålig lösning, men det är för mig ett
sätt att kunna ta mig igenom dagarna.
Numera är jag så otroligt rädd att det ska hända något med
någon annan i familjen, jag vet ju att allt kan ändras på någon
sekund. Mitt förnuft säger att jag inte kan gå omkring och tänka
katastroftankar, men känslan säger det motsatta.
Lykke är hos oss varannan vecka, inget är bestämt ännu om
var hon ska bo i framtiden.
Det var en som frågade om Johan och jag ska ta hand om henne.
och där är svaret NEJ.
Eftersom placeringen är permanent, så är den krassa verkligheten
att när Lykke är femton år så är vi närmare sjuttio!
Vi orkar inte börja om igen, been there, done that.
Vi ska enbart vara morfar och mormor, punkt slut!
Till veckan är det dags för ännu en begravning,
den femte på sexton månader.
Det är en farbror till Johan som begravs, usch så
jobbigt det ska bli! Allt rivs upp och känslorna
kommer att ligga utanpå kroppen.
Tänk om den här trappan funnits...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

tisdag 2 februari 2016

Sol ute, sol inne...

...men inte sol i hjärta och sol i sinne.
Vi har haft ett underbart vinterväder idag, men jag har i princip
bara varit ut och hämtat posten.
Tog faktiskt några foton också, det var så vackert!
Men idag har det varit en tuff dag, det har varit så
mycket de senaste veckorna.
Kulmen var naturligtvis i fredags, då begravdes
Lykkes pappa.
Då "kastades" vi tillbaka till november 2014, till minnen av
dagarna som var från Lizas död till hennes begravning.
Ceremonin var väldigt fin, vacker musik och ett
personligt tal.
Det "bästa" av vad som sades, det var när förrättaren
vände sig till Lykke. Han sa att det var okej att vara
ledsen och arg, men det var också okej att vara glad!

Inom loppet av fjorton månader har Johan och jag varit på fyra
begravningar, tre av dessa gällde unga människor som inte hann
 fylla trettio år!
Det finns alltid tända ljus vid Lizas fotografi...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

onsdag 30 december 2015

Älskade lilla ♥Lykke♥

Egentligen är nyårsafton en dag som alla andra, men många
med mig känner nog att den är lite läskig ändå.
Vi står inför ett nytt år och vet inte vad som kommer att hända,
och det ska vi vara tacksamma för!!
På tolvslaget 31/12 2013 så visste vi barmhärtigt nog inte att
Liza skulle tas ifrån oss, och det genom en fruktansvärd olycka.
Vi har tagit oss igenom det första svåra året, men sorgen mattas
aldrig av. Tiden läker inte alla sår!!
På tolvslaget ifjol var det förstås ledsamt, ingen av oss kunde
känna någon glädje.
 Många försökte "trösta oss" med att 2015 bara kunde bli bättre.
Men på julaftonsförmiddagen så fick vi en fruktansvärd nyhet:
Lykkes pappa var död!
När hans familj kom hem till oss och berättade, så blev det en
känsla av att vara i en mardröm, 
Vi försökte så gott vi kunde att göra julaftonen till något fint
och bra för barnbarnen, och det tror jag vi lyckades ganska bra med.
Lykke (som kom till oss dagen innan jul) hade
naturligtvis många funderingar, och vi vuxna
försökte förklara så gott vi kunde. 
Det märks tydligt att hon förstår mer nu än för
ett år sedan när Liza dog. Därför är det viktigt
att inte "mörka" något, utan att vara öppen och
 försöka svara på de frågor hon ställer.
 På kvällen när det blev tyst och stilla i huset så brast
det för mig. Jag grät över att Lykke har blivit föräldralös,
över orättvisan i att så unga människor rycks ifrån oss och
så blev sorgen över Liza så mycket starkare den kvällen.
Jag känner så mycket för hans föräldrar, syskon, släktingar och
vänner, vet vilket helvete de går igenom nu.
Vad som händer med Lykke är det ingen som vet, allt ligger
i socialens händer. Men i nuläget så finns vi och farfars, och
vi gör så gott vi kan för att hon ska känna trygghet i denna
fruktansvärda situation!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

onsdag 23 december 2015

Da'n före doppareda'n

Dessa dagar innan jul har det dykt upp bilder av Liza nästan
 hela tiden: jag "ser" hennes glädje över alla traditioner som
vi har i familjen.
Det är fortfarande så fruktansvärt ofattbart att hon inte ska fira
med oss, istället måste vi åka upp till hennes grav och tända ljus.
Men jag vet att hon ändå på något sätt finns med oss,
att hon delar Lykkes glädje över tomten som kommer
med paket.

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma