lördag 4 november 2017

Du är som solen, månen och stjärnorna - alltid med oss...



Just idag är det tre år sedan Liza så hastigt lämnade oss. Ibland
känns de åren som en evighet sedan, ibland förundras jag över
hur fort den tiden har gått.
Det talas om ett före- och efterliv när man förlorar ett barn. 
För min del innebär det att jag har dragit mig undan, 
orkar allt som oftast inte med socialt umgänge.
Min familj och den allra närmaste släkten är de som jag
umgås med.
Det andliga var jag inte alls nyfiken på innan, hade inga
som helst tankar och funderingar kring detta.
Ett år efter att Liza dog började jag med avslappning och
meditation, kände ett stort behov av att finna ett lugn inom mig.
Då väcktes också intresset för just det andliga, jag ville veta mer.
Jag tror att det finns ett liv efter detta, och den tron håller mig uppe.
Tröstas av tanken att Liza är med mig i allt det jag gör....

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

lördag 4 februari 2017

Två år och tre månader...

Vädret varierar mellan halvklart och ibland till och med soligt.
Jag håller huvudet över vattenytan medan jag simmar.
Havet är ganska lugnt, men det går krusningar över ytan.
Men helt plötsligt mörknar himlen och vinden tilltar.
Vågorna slår upp över mitt huvud och jag drabbas av panik.
Efter ett tag lugnar allt ner sig, solen tittar fram lite mellan molnen.
Jag torkar bort vattnet ur ögonen och fortsätter simma.
Så kan man beskriva min vardag: allt är någorlunda okej men helt
plötsligt händer något som gör att sorgen dunkar till.
Det går inte en dag utan att jag tänker på Liza, små saker som hon
sagt eller gjort.
Jag saknar henne så det gör ont...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka ♥♥♥
//Mamma