måndag 5 september 2016

Sommaren är över...

...och hösten kommer med ganska så stora förändringar.
Johan och jag är numera ensamma i huset, för både
Saga och Sanna har flyttat.
Även Lykke har flyttat, hon bor numera hos äldsta
dottern Rebecca och hennes man Andreas i Domsjö.
Där trivs hon bra, både med sin nya familj och med
förskolan. Rebecca och Andreas har fullt upp, fyra
barn som är födda -09, -10, -11 och -12!
 Jag träffade en läkare i slutet av juni, och han frågade
hur det gick med sorgearbetet. Han gillade inte riktigt
svaret han fick, att jag inte alls hade kommit långt.
Att det gör alldeles för ont att tänka på Liza, då är det
"lättare" att bara trycka undan tankarna.
 De gånger som jag gråtit det senaste året är lätt räknade.
När det har blivit jobbigt, så har jag istället sysselsatt mig
 med olika saker.
Men nu har det sakta skett en förändring: när tankarna på
Liza kommer så tar jag mig tiden att minnas trots
att det gör fysiskt ont. 
Jag är fortfarande förvånad över att jag har överlevt förlusten
av ett barn, och även att jag kan skratta och ibland känna glädje.
Men visst finns ett stort hål och tomrum som aldrig kommer att
fyllas, för Liza kommer alltid att fattas oss!
En av mina favoritbilder. Det togs för ganska
precis sju år sedan när hon och jag var en vecka
 i Alanya.
Jag tycker att fotot har fångat den "busiga" och
 glada tjej hon faktiskt var!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma


tisdag 10 maj 2016

Lizas födelsedag

Det började för några dagar sedan, jag
tänker på Liza oftare än vanligt och känner
mig så himla ledsen. 
Det kan vara vad som helst som triggar igång
ångesten och nedstämdheten, jag är aldrig beredd
på när sorgen slår till.
Idag skulle nämligen Liza ha fyllt 28 år...

I förrgår var Johan och jag upp till graven med bänken, och igår
planterade jag lite nya blommor.
Längst fram finns kärleksört som jag planterade ifjol.
Det ska alltid vara fint på Lizas grav, men speciellt inför
 hennes födelsedag!
Jag var också och tittade till körsbärsträdet, nu är det inte långt
kvar till knopparna spricker,
Till min stora förvåning såg jag att alla de tre krukrosor Lena och
jag planterade i somras har överlevt! 
Rensade bort allt ogräs, och där under löven hade även kärleksörten 
börjat komma upp.
Lykke är hos oss den här veckan, för beslutet om hennes framtida
boende är fortfarande inte klart.
Så idag efter förskolan ska vi åka till blomsteraffären, då ska hon
få välja ut vilka blommor hon vill sätta på graven.
Jag saknar Liza så mycket att det gör
ont i hela kroppen!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

torsdag 14 april 2016

Vilka fantastiska människor...

...det finns, jag blir alldeles tagen av all empati, omtanke och värme!
Jag fick ett meddelande på FB att Lykkes pappas arbetskamrater
hade samlat ihop en gåva till lillgumman.
Hon och jag åkte dit, och först gick vi runt och tittade på var
han jobbat.
Sedan var det dags för paketet, och i det...
 ...fanns en jättegullig nalle och en "Frost"-börs
med en större penningsumma. 
TACK alla ni som tänkt på Lykke, hon
och vi är så glada för det!
 Inte nog med det... Lykke, Johan och jag blev nominerade
till en "tävling" som ingick i en arrangemang i Ö-vik.
Det gick ut på att uppmuntra en familj som haft det tufft på
olika sätt, och vinsten bestod av inträde till ett
lekland, Paradisbadet och övernattning på Elite hotell.

Nu hade vi ingen tur i lottdragningen, men bara att någon
tänkte på oss och skickade in en anmälan var en vinst i sig.
Men vi fick en bra dag på stan, fint väder och många aktiviteter.
Karusell, tåg och ett möte med Elsa och Olof smällde högt för
Lykke (fast hon blev väldigt blyg för dem!)
 Hon har börjat prata mycket om mamma och pappa, vad de tyckte
om och vad de var duktiga på till exempel.
Det känns bra att hon gör det, istället för att hålla allt inom sig!

Det är fortfarande inte bestämt om var Lykke kommer att bo i
framtiden, det beslutet ligger nog flera veckor bort.
Så hon växelbor hos oss och farfars, men det känns att man
inte är någon ungdom längre!;)
Snart är det dags att vårstäda hos Liza, jag vill att det ska vara
fint till hennes födelsedag den 10 maj.
Tänk att då skulle hon egentligen ha fyllt 28 år...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

fredag 4 mars 2016

Fyrahundraåttiosex dagar...

...sedan Liza dog, alltså sexton månader idag.
Min status nu och som det varit ett bra tag, är att jag lagt
locket på. Jag är rädd för den smärta som kommer när jag
tänker på Liza och det som hänt.
Istället trycker jag undan tankarna och känslorna. 
Jag vet att det är en dålig lösning, men det är för mig ett
sätt att kunna ta mig igenom dagarna.
Numera är jag så otroligt rädd att det ska hända något med
någon annan i familjen, jag vet ju att allt kan ändras på någon
sekund. Mitt förnuft säger att jag inte kan gå omkring och tänka
katastroftankar, men känslan säger det motsatta.
Lykke är hos oss varannan vecka, inget är bestämt ännu om
var hon ska bo i framtiden.
Det var en som frågade om Johan och jag ska ta hand om henne.
och där är svaret NEJ.
Eftersom placeringen är permanent, så är den krassa verkligheten
att när Lykke är femton år så är vi närmare sjuttio!
Vi orkar inte börja om igen, been there, done that.
Vi ska enbart vara morfar och mormor, punkt slut!
Till veckan är det dags för ännu en begravning,
den femte på sexton månader.
Det är en farbror till Johan som begravs, usch så
jobbigt det ska bli! Allt rivs upp och känslorna
kommer att ligga utanpå kroppen.
Tänk om den här trappan funnits...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

tisdag 2 februari 2016

Sol ute, sol inne...

...men inte sol i hjärta och sol i sinne.
Vi har haft ett underbart vinterväder idag, men jag har i princip
bara varit ut och hämtat posten.
Tog faktiskt några foton också, det var så vackert!
Men idag har det varit en tuff dag, det har varit så
mycket de senaste veckorna.
Kulmen var naturligtvis i fredags, då begravdes
Lykkes pappa.
Då "kastades" vi tillbaka till november 2014, till minnen av
dagarna som var från Lizas död till hennes begravning.
Ceremonin var väldigt fin, vacker musik och ett
personligt tal.
Det "bästa" av vad som sades, det var när förrättaren
vände sig till Lykke. Han sa att det var okej att vara
ledsen och arg, men det var också okej att vara glad!

Inom loppet av fjorton månader har Johan och jag varit på fyra
begravningar, tre av dessa gällde unga människor som inte hann
 fylla trettio år!
Det finns alltid tända ljus vid Lizas fotografi...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma