måndag 5 september 2016

Sommaren är över...

...och hösten kommer med ganska så stora förändringar.
Johan och jag är numera ensamma i huset, för både
Saga och Sanna har flyttat.
Även Lykke har flyttat, hon bor numera hos äldsta
dottern Rebecca och hennes man Andreas i Domsjö.
Där trivs hon bra, både med sin nya familj och med
förskolan. Rebecca och Andreas har fullt upp, fyra
barn som är födda -09, -10, -11 och -12!
 Jag träffade en läkare i slutet av juni, och han frågade
hur det gick med sorgearbetet. Han gillade inte riktigt
svaret han fick, att jag inte alls hade kommit långt.
Att det gör alldeles för ont att tänka på Liza, då är det
"lättare" att bara trycka undan tankarna.
 De gånger som jag gråtit det senaste året är lätt räknade.
När det har blivit jobbigt, så har jag istället sysselsatt mig
 med olika saker.
Men nu har det sakta skett en förändring: när tankarna på
Liza kommer så tar jag mig tiden att minnas trots
att det gör fysiskt ont. 
Jag är fortfarande förvånad över att jag har överlevt förlusten
av ett barn, och även att jag kan skratta och ibland känna glädje.
Men visst finns ett stort hål och tomrum som aldrig kommer att
fyllas, för Liza kommer alltid att fattas oss!
En av mina favoritbilder. Det togs för ganska
precis sju år sedan när hon och jag var en vecka
 i Alanya.
Jag tycker att fotot har fångat den "busiga" och
 glada tjej hon faktiskt var!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma