lördag 28 november 2015

För ett år sedan

Klockan 10.00 den 28/11 2014...
Lykke begravde sin mamma.
Johan och jag vår dotter.
Rebecca, Beatrice, Saga och Sanna sin syster.
Min mamma sitt barnbarn.
Jag minns vissa delar av begravningen, det som
etsat sig fast mest är när Lykke lade en teckning på kistan.
Vi hade ett enormt stöd från släkt och vänner,
och minnesstunden blev ett fint avslut.
 Ett hundratal hade skänkt gåvor till olika fonder,
de flesta till BRIS som vi hade önskat.
 Under minnesstunden läste prästen upp ett flertal (inte alla) 
namn på personer som gett Liza en sista hälsning.
Upptäckte igår kväll när jag läste igenom alla papper, att jag
inte ens minns hälften av alla namn.
En sak som glädjer mig lite extra är alla "oväntade" människor,
att de tänkt på Liza och oss värmer verkligen! 
 Igår gjorde jag för första gången i mitt liv en krans av
granris, det var pillrigt och stickigt men jag blev nöjd.
Har tänkt att åka upp till graven idag och lägga dit den, samt att
kolla att alla ljus fungerar som de ska.
 sant!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

tisdag 17 november 2015

Man ska aldrig sluta förundras...

...över människor, eller så är jag väldigt dum och godtrogen!
Så här var det: jag får vänförfrågningar på FB lite nu och då.
De flesta vet jag vilka de är, eller som i det här fallet trodde jag
mig veta vem det var.
När jag "godkänt" henne började hon skicka meddelanden på
Messenger, så i lördags svarade jag. (En liten varning för
svordomar!)

Redan här började vi (jag och två av döttrarna) ana oråd...
...och här var det saker som inte alls stämde.

Men här flög jag i taket och blev heligt förbannad,
kollade upp henne på "Hitta" och "Birthday".
Big surprise...hon existerade inte!

Samtidigt som hon blockade mig, så tog jag bort henne som vän.
Jag tycker det är skamligt att komma åt mig genom att låtsas vara
Lizas vän, speciellt när det gäller såna här saker.
Men man lär sig ju som bekant av sina misstag, hädanefter kommer 
jag att tänka mig för både en och två gånger!

Avslutningsvis en vacker dikt:

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

tisdag 10 november 2015

Ett år har gått...

 ...och nu har vi påbörjat det andra. Vi har gått igenom allt det där
med "första julen/påsken/födelsedagen utan Liza".
Julen ifjol har jag bara svaga minnen av: all kraft gick åt till att
försöka ge barn och barnbarn en sån fin jul som möjligt trots
omständigheterna.
Jag tror att den här julen blir svårare, för nu lever jag/vi inte i det
vakuum som jag/vi gjorde då. Chocken var alltför stor...
 Vi tog oss igenom årsdagen, åkte till graven och tände ljus...
 ...och åkte till "Torget" där hon och Tommy bodde.
Men på kvällen blev det jobbigt, då räknade jag ner
timmarna och minuterna som de hade kvar att leva.
Natten till torsdag blev det dåligt med sömn, och jag har varit
låg och nedstämd de senaste dagarna.

Men i morse när jag gjorde i ordning frukosten, så mindes jag
helt plötsligt drömmen jag hade i natt.
För första gången sedan Liza dog, så drömde jag om henne! 
Hon var så glad och levande, och för mig kändes det så härligt
att få "se" henne igen.

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

måndag 2 november 2015

Vi har varit på...

Det var en vacker ceremoni i en nästan
fullsatt kyrka, men anledningen till varför
vi var där kändes så himla fel.
Bilden talar för sig själv...
Vackert och stämningsfullt med alla tända ljus på kyrkogården.


Lykke. Johan och jag var upp i fredags, vi tände fler ljus än
det som finns i lyktan som är format som ett hjärta.
Har en knäpp känsla av att jag vill att det ska vara ljust hos Liza!

Hoppas jag/vi har styrkan att möta de jobbiga dagar som väntar,
jag har försökt förbereda mig mentalt på det.
Men brister det så brister det, det är bara att följa med i alla
jobbiga känslor som kommer framöver!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma