lördag 30 maj 2015

Att ta sig tid...

...och känna stillhet och ro vid Lizas grav, att "prata" med
henne om allt möjligt som har hänt.
Åtminstone jag har inte tagit mig den tiden, för det har
känts lite besvärligt att stå där rakt upp och ner!
Några dagar efter begravningen träffade jag en kvinna, och det
var hon som gav mig idén att ställa dit en stol eller en bänk.
Jag frågade kyrkovaktmästaren om det var okej, och det
skulle inte vara några problem!

Eftersom det var december, så var det inte aktuellt att
göra något. Jag ville vänta till våren, då också gravstenen
skulle vara på plats!
För några veckor sedan köpte jag så den här enkla men fina
 bänken på Jula.
 Strök på olja, grundmålade och målade två varv med täckfärg.
Tryckte några schabloner och hittade en
vacker text som jag skrev dit.
Min man skruvade dit någon sorts plast (som jag har 
glömt vad den heter) på sitsen, men den ska i alla
fall skydda ovansidan.
Så här blev resultatet...
 Jag var upp med den igår, tycker att den gör sig bra där!
Hoppas nu bara att den får stå kvar där, har läst och hört så
mycket om folk som inte kan hålla fingrarna i styr.
Det övergår mitt förstånd hur vissa utan något som helst
samvete stjäl blommor och gravprydnader.
Hur kan man leva med sig själv när man gör något sådant??

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

onsdag 27 maj 2015

Terry Evans

 Ikväll ska jag, Lena och Lizas bästa kompis S
tillsammans med 317 andra förväntansfulla
människor på seans i Umeå.
Personligen reserverar jag mig för ordet
"förväntansfull", jag har inga större för-
hoppningar att Terry ska få kontakt med
just Liza.
 En av mina döttrar har läst någonstans att det
ska gå typ ett år innan man "får kontakt". Om
det beror att man är i en för djup sorg första
året (att man därigenom inte är mottaglig), det
har jag ingen aning om.
Men lite spännande känns det allt, kul att höra
andra få kontakt med sina nära och kära!
Rapport kommer senare...

Avslutar med en dikt som en annan änglamamma skrivit:
Gråt inte mer
kära lilla mor
en ängel i ditt hjärta
för alltid bor
den ängeln
är jag
som torkar din tår
känn hur min hand
smeker ditt hår

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

onsdag 20 maj 2015

Sorgearbete

Lizas svärmor Lena och jag diskuterade sorg och sorgearbete
 när vi talades vid idag.
Vissa människor anser nog att efter sex månader ska man ha
sörjt klart, att man ska ta sig i kragen och rycka upp sig.
För mig personligen så är sorgen så mycket
starkare nu än i början. Nu ska jag verkligen
förstå och acceptera att Liza aldrig kommer
hem mer, att jag aldrig kommer att kunna
ringa henne eller att aldrig kunna krama om
henne igen.
Aldrig...just det ordet är så definitivt, och det är ett ord
som jag verkligen hatar!
När sorgen kommer över mig, så är det med en så stor kraft att jag
nästan tappar andan. Det känns som om någon trycker ihop min
bröstkorg, så att jag därigenom inte får åt mig någon luft.
Det finns så fina dikter om sorg, varav det här är en
av dem. Den fick jag av en svägerska för ett tag sedan,
en liten tröst när man är som mest ledsen!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

söndag 10 maj 2015

Det var Lizas födelsedag idag...

...och det blev många minnen från tidigare födelsedagar, då kom förstås tårarna som ett brev på posten!
Rebecca lade upp den här fina bilden av Liza på Instagram i
morse, då kom de första tårarna. Vår fina vackra dotter som inte
finns med oss längre, f*n vad jag saknar henne!!
 I fredags kom gravstenen på plats, Johan och jag var dit på
kvällen och rensade bort gamla växter.
Vi planterade rosa blommor (Lizas älsklingsfärg), och satte
dit Eternity-blomman.
Innan vi åkte till graven, ville några av barnbarnen rita teckningar
och ta med sig. Det är dem ni ser framför blommorna, med
stenar på så att de inte skulle blåsa iväg!
Hjärtskärande...

TACK till alla er som skickat sms och skrivit till mig på FB,
det är rörande att så många tänkt på oss den här dagen.
Johan och jag har tagit oss igenom den tack vare våra fina
döttrar, svärsöner, barnbarn och min lilla mamma.
Den största förtjänsten måste ges till sju underbara, 
busiga, spralliga och go'a ungar, tack vare dem så har
dagen även innehållit många skratt.
Puss&Kram♥ till er alla!


♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

måndag 4 maj 2015

Sex månader...

Det här kommer att bli en extra tung vecka!
Idag är det ett halvår sedan Liza dog, och på
söndag skulle hon ha fyllt 27 år.

Nu blommar Saint Paulan igen,  den fick jag av Liza på
Alla Hjärtans dag ifjol!

Den dagen kommer vi ändå att "fira" henne: hennes
systrar med respektive, alla Lizas syskonbarn och 
naturligtvis Lykke kommer hem till oss.
Vi äter tillsammans och åker upp till graven med
blommor...

Gravstenen kommer på sin plats den här
veckan, jag såg den utanför vaktmästeriet 
när Johan och jag var och rengjorde
 "sargen" runt graven.
Snacka om att få en käftsmäll, det
var en otäck känsla att se hennes
namn på en gravsten!
Det blev liksom så definitivt då.

Jag har beställt den mindre modellen,
en rosa, som kommer att stå på
graven tillsammans med...
 ...de här fina fjärilarna.
Så här vackra var de en kall februaridag!

Ge mig/oss styrka att ta oss igenom den 10 maj! 


♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma