fredag 4 mars 2016

Fyrahundraåttiosex dagar...

...sedan Liza dog, alltså sexton månader idag.
Min status nu och som det varit ett bra tag, är att jag lagt
locket på. Jag är rädd för den smärta som kommer när jag
tänker på Liza och det som hänt.
Istället trycker jag undan tankarna och känslorna. 
Jag vet att det är en dålig lösning, men det är för mig ett
sätt att kunna ta mig igenom dagarna.
Numera är jag så otroligt rädd att det ska hända något med
någon annan i familjen, jag vet ju att allt kan ändras på någon
sekund. Mitt förnuft säger att jag inte kan gå omkring och tänka
katastroftankar, men känslan säger det motsatta.
Lykke är hos oss varannan vecka, inget är bestämt ännu om
var hon ska bo i framtiden.
Det var en som frågade om Johan och jag ska ta hand om henne.
och där är svaret NEJ.
Eftersom placeringen är permanent, så är den krassa verkligheten
att när Lykke är femton år så är vi närmare sjuttio!
Vi orkar inte börja om igen, been there, done that.
Vi ska enbart vara morfar och mormor, punkt slut!
Till veckan är det dags för ännu en begravning,
den femte på sexton månader.
Det är en farbror till Johan som begravs, usch så
jobbigt det ska bli! Allt rivs upp och känslorna
kommer att ligga utanpå kroppen.
Tänk om den här trappan funnits...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma