onsdag 4 februari 2015

Tisdagarna är värst...

...för då räknar jag ner timmarna. Alltså hur många timmar Liza och Tommy hade kvar att leva den där j*vla tisdagen i november. 
Idag är det tre månader sedan de dog.
Nu kan jag inte längre skjuta ifrån mig/förtränga tankarna på Liza. Flera gånger per dag dyker det upp saker som jag associerar med henne, så det är en skitjobbig period just nu.
När sorgen slår till får jag svårt att andas, det känns som om något griper tag inuti bröstet och vrider om. Men det är bara att följa med... att gråta till tårarna tar slut för den gången.
Det känns lättare en stund efter gråten, man får så att säga lätta på trycket. Det är så jobbiga känslor som ska fram: ilska, förtvivlan och sorg. Dessutom dyker hela tiden frågan upp, den fråga som jag aldrig kommer att få svar på: VARFÖR??
Liza 10 månader, en liten spjuver♥

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

3 kommentarer:

sabina sa...

Precis som du säger, man känner inte bara sorg, utan alla andra känslor med! Du är så himla bra på att skriva. Själv får jag totalstopp i hjärnan.
Kram kram <3

Monkan sa...

Att låta känslorna ta över är nog det bästa, att inte hålla tillbaka,stänga åt...att aldrig få svar på frågan varför måste vara fruktansvärt....
alla tankar och kramar till er

birgitha sa...

Det finns ingen mall på sorgen låt den bara komma.Skriva är bland det bästa det blev även min ventil. Du är en underbar kvinna, fru, mamma. I sorgen och vanmakten finns inget förnuft eller när det passar. Marie du fina var sorgen när den hälsar på. Många kramar till dej och familjen 💙💚💛💜