Orättvist

Idag har jag fixat i trädgården, lugnande och meditativt...

Efter vi ätit middag åkte vi upp för att titta till Lizas grav.

Tankarna jag har haft nu på eftermiddagen har varit

riktigt jobbiga. Det är något speciellt med sommaren,

på något sätt tillhör den ungdomen.

Fester, olika evenemang, sol och bad...

Den här helgen är det festligheter i stan, så i 

"före-livet" skulle Liza kanske gjort sig i ordning

för en utekväll tillsammans med sin bästa kompis.

Istället åkte vi alltså till hennes grav, där satt jag en stund

och grät över hur orättvist livet är.

Att hon inte fick uppleva fler somrar, att hon inte får se

Lykke utvecklas och växa upp.

Lillgumman har den senaste tiden verkligen insett att hon

inte kommer att få träffa sin mamma mer, det gör så ont

att se och höra henne!

Nu har vi fått klartecken att plantera ett träd där

huset stod, men det blev inget fruktträd.

Istället blev det ett bergskörsbärsträd som blommar

så här vackert på våren...

...och är minst lika vackert på hösten.

I morgon ska Johan och jag ge oss iväg för att hitta en fin sten

modell större, på den ska det stå att trädet är ett minne över

Liza och Tommy.

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥

//Mamma