lördag 4 februari 2017

Två år och tre månader...

Vädret varierar mellan halvklart och ibland till och med soligt.
Jag håller huvudet över vattenytan medan jag simmar.
Havet är ganska lugnt, men det går krusningar över ytan.
Men helt plötsligt mörknar himlen och vinden tilltar.
Vågorna slår upp över mitt huvud och jag drabbas av panik.
Efter ett tag lugnar allt ner sig, solen tittar fram lite mellan molnen.
Jag torkar bort vattnet ur ögonen och fortsätter simma.
Så kan man beskriva min vardag: allt är någorlunda okej men helt
plötsligt händer något som gör att sorgen dunkar till.
Det går inte en dag utan att jag tänker på Liza, små saker som hon
sagt eller gjort.
Jag saknar henne så det gör ont...

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka ♥♥♥
//Mamma



3 kommentarer:

livtaget sa...

Hon fattas er! Hon fattas världen. Så fin beskrivning av hur sorgen finns med dig genom vardagen. Kramen om er!

birgitha sa...

Sorgen är som en saknad pusselbit du beskriver den så klockrent💖💚det är som man går och väntar . Kramar till er alla

Anonym sa...

Underbart kort av Liza och Lykke.
Vi tänker också med stor sorg på Liza och saknar henne jättemycket.
Undrar om du kan skicka en bild till mig. Det vore snällt. Kramar från Tommy och Gunbritt.