tisdag 20 oktober 2015

Ännu en jobbig tisdag...

Fotot tog jag i slutet av april...
Till vänster stod huset där Liza och Tommy bodde (likadant
som det röda), här ser man hur de fixat till marken efter branden.
Bergskörsbärsträdet som Tommys mamma
och jag planterade 1 juli, det står alldeles
intill den plats där huset stod.
 Rosorna blommar fortfarande fast vi är i slutet av oktober...
...och kärleksörten ser också fin ut.

Nedräkningen till årsdagen fortsätter, för varje dag blir klumpen i magen hårdare och större. Det dyker upp minnen när jag minst av allt anar det, och för ett ögonblick kan jag inte andas! Tänk att sorg och saknad kan göra så fruktansvärt ont...

Andra helgen den här månaden var jag i Stockholm tillsammans med tre av mina svägerskor. Det blev god mat och dryck, tid för shopping och ett besök på Älvsjömässan.
På lördagen var vi på Chinateatern och såg Jersey Boys.
När det återstod ca en kvart av föreställningen, så kom det en väldigt gripande scen som jag associerade till Liza. Jag var (förstås) inte alls beredd på det, så jag började storgråta och var tvungen att gå ut därifrån. 
Men att gråta känns "skönt" och befriande, det lättar för stunden att få ur sig sorgen och saknaden!

Lånad någonstans från nätet...

Det känns även skönt och befriande att jag har min blogg, jag bearbetar sorgen under tiden jag sitter och skriver. Sen blir den som en dagbok också, jag går tillbaka och läser gamla inlägg.
Som jag har nämnt tidigare så publicerar jag inte allt, vissa texter arkiveras för att de är väldigt personliga.

Som en bonus har jag fått stor och positiv respons på det jag skriver, både via personliga möten och kommentarer på FB och bloggen . Någon känner en tröst i att vi går igenom samma h-vete, och de flesta tycker att bloggen ger en bra bild av en sörjande människa och hur man bemöter hen.

Kan tänka mig att det finns de som tycker att:
* jag fiskar efter medlidande.
* jag blottar mig för mycket 
* jag bara skriver för att människor ska tycka synd om mig
* sorg är privat och ska inte basuneras ut

Men vet ni; det skiter jag fullständigt i!!!

♥♥♥ Liza: jag älskar dig till månen och tillbaka! ♥♥♥
//Mamma

2 kommentarer:

livtaget sa...

Många mår bättre av att sätta ord på sin sorg och det är inget man ska be om ursäkt för!
Kramen

House and Garden by Bia sa...

Trodde det var en bilolycka...har inte vetat att det var en brand...
Förstår att det är jobbigt, vet inte om det är någon tröst att jag skriver till dej ibland ;)...men det kanske betyder mest att du får skriva av dej här på bloggsidan ;))....det förstår jag mycket väl...måste kännas skönt. Det är nog bra att du gjort en egen blogg om Liza...att få skriva av sej lite ;))
Sköt om dej !!
Bia